”Jobbmyten”, så öppnar Dagens Industri morgonens tidning. Artikeln är en djupdykning i att dagens heta internetbolag skapar finansiella värden men inte alls arbeten i samma utsträckning som traditionella industriföretag.

Det här känns kanske inte som någon stor nyhet men är en bra påminnelse och idag fick den mig att tänka på hur vi ska lösa sysselsättningen i framtiden.

Det är ett definitivt faktum att okvalificerade jobb kommer att ersättas av maskiner och robotar eller bara effektiviseras bort. Alla ungdomar uppmanas att studera mer och längre men alla vill kanske inte studera eller kanske saknar förutsättningarna. Och även om alla får en kandidatexamen så kommer det gå inflation även i dessa – vi behöver inte så många akademiker.

Att utföra något vettigt och att få uppskattning för detta är ett grundläggande mänskligt behov. Och den yttersta formen av uppskattning är att någon betalar för det du utfört, värderar arbetet så högt att någon är villig att betala för det.

Vad kommer hända med alla som aldrig kommer arbeta?

Redan idag har vi hög arbetslöshet och min övertygelse är att den inte kommer att minska, oavsett politiska ambitioner och insatser. I framtiden behövs inte lika många arbetande, de nya snabbväxande internetbolagen är bara ett bevis på detta. De kan skapa värden för sina ägare (och kunder) utan att anställa tusentals personer. I artikeln i Dagens Industri står att 1 anställd på Spotify är lika mycket värd som 38 på Skanska.

Min farhåga är att alla dessa obehövda människor kommer hamna i ett utanförskap. Samhället kommer segregeras än mer och de som känner sig utanför kommer revoltera. Kravallerna kommer öka och de privilegierade som har jobb kommer dra sig undan, bort till skyddade områden, till säkerheten. Det kommer bli vi och dom. De som har och de som inte har – jobb!

Lösningen då?

1) Skapa jobb som avlönas av staten vare sig de behövs eller inte. Nja, detta har ju utan större framgång provats i planekonomins Sovjet.

2) Minska löner och förmåner så mycket att människor blir billigare än maskiner. Svårt, eftersom ingen kommer acceptera en tillbakagång.

Jag har tyvärr inget svar på det här stora problemet men jag vill höra våra politiker adressera de här frågorna nu. Höra hur de tänker om framtiden. Hur kommer det vara om 20 år? Vad ska alla onödiga människor göra? Eller hellre, hur ska vi göra så att alla behövs?