Torsdagen i Visby inleddes som tidigare dagar med live-sändningen av GMA11. Idag kretsade samtalet kring vitt skilda ämnen men något som jag tog med mig var när Veckans Affärers Per Grankvist sa att man bygger upp en trogen läsekrets genom att göra ett nyhetsurval som läsarna gillar och respekterar inte genom att publicera allt. Detta är nog också varför vi fortfarande kan betala för nyheterna i den, i omfång begränsade, tidningen men har svårt att se fördelen med att betala för överflödet på nätet.

Sedan bytte jag spår helt och ägnade lunchen åt diskussioner kring modets miljöpåverkan och återvinning av textil. Läs mer om detta i blogginlägget på blog.calzessa.com

Slappade med lite snack på H12 i väntan på att vår IT-minister Anna-Karin Hatt skulle kommer för att intervjuas på pallen. Detta är något som jag tror måste vara unikt för Almedalen. Att man kan få en minister att ställa upp på en offentlig intervju i en liten (väldigt liten) källarlokal där jag sitter 2 meter bort och ingen längre än 5 meter bort. Det blir personligt, intimt och familjärt. Hela intervjun här.

Dagen avslutades med TEDx Almedalen ett fristående och ideellt organiserat TED evenemang. TED står för Technology, Entertainment och Design. Och ett TEDx är ett fristående evenemang men i samma anda, ”ideas worth spreading”.
Kvällens talare var sex till antalet och temat var människor som gjort det, som är en ”doer”. Vi fick lyssna till Tidningsutgivarnas vd Anna Serner, som berättade att hon som ”doer” måste omge sig av ”hestitators” (de som tvivlar) och ”critics” (kritiker) för att kunna uppnå optimala resultat. Inga-britt Ahlenius som har uppnått legend status i Sverige efter att gång efter gång ifrågasatt det givna och tom i öppet kritiserat FNs generalsekreterare Ban Ki-moon. Sara Damberg som startade kampen mot mobbning med Friends pratade om sin resa och kvällen som nu blivit natt avslutades storartat av Nils Lundgren som både pratade om att växa ur det lilla brukssamhället och spelade trombon så alla ryste (och myste).
Våra känslostämningar efteråt var väldigt olika, vissa var fyllda av energi och kunde inte sluta prata andra (där ibland jag) var så uppfyllda av intryck att det inte fanns utrymma för fler ord – så det blev taxi hem.