En kamera i mitt vardagsrum

Det kanske låter uppenbart men att vara med i en dokumentär innebär att mitt liv ska dokumenteras. Det betyder att en VJ (videojournalist) följer mig i dagliga situationer och att vi sitter ofta ner för att göra en synk, en sorts personlig intervju.

Veckorna av filmning innan själva bröllopet kändes helt naturliga och allt var spännande. Vi gjorde synkar, jag fick inblick i modern videoteknik (mitt första företag, för över 30 år sedan, var ett videoproduktionsbolag) och jag var oerhört spänd på vem de matchat mig med.

Att bära en mygga (liten mikrofon) i skjortknäppningen och en sändare i byxlinningen blir naturligt och jag tar snabbt till mig de olika momenten i filmandet. Jag märker snart att jag börjar styra upp olika filmsekvenser och kommer med förslag på vinklar och scener när vi ska filma. Jo, även en dokumentär består av flera scener och många av dessa är iscensatta, men inte för att göra något som är osant utan endast för att ”verkligheten” ska bli dokumenterad.

Under själva bröllopet är nog första gången som jag verkligen tar in att detta är en teveproduktion. Hela huset är fullt av människor från produktionen, producenten ger order i headset, assistenter springer runt och fixar och bröllopsakten filmas av fem-sex kameror och rummet är varmt och ljust av alla lampor.

När jag och min nya fru åker på bröllopsresa är det fortfarande kul med teveproduktionen. Vi blir kungligt bemötta av alla, hotellet undrar om vi är filmstjärnor och folk på gatan tittar nyfiket när vår promenad genom Prag dokumenteras på film. Känslan är ny, kittlande och spännande.

När vi flyttat ihop och börjar landa så vill jag bara fokusera på att lära känna min fru, utforska var relationen kan ta vägen och jag börjar tröttna på hela ”tevegrejen”. Vid något tillfälle är jag till och med så sur och tvär att jag knappt vill släppa in vår VJ i lägenheten för att filma det vi kommit överens om. Han ska vara med när vi går och lägger oss, när vi borstar tänderna och han får nyckel för att kunna smyga in tidigt på morgonen för att kunna dokumentera hur vi vaknar.

Det kan vara ganska jobbigt att leva med en VJ.

Jag och VJ William Johansson

Men jag inser så här i efterhand att en skicklig och rutinerad VJ är det som gör hela skillnaden. Efter att ha sett andra teveproduktioner med snarlika situationer så förstår jag att jag har varit lyckligt lottad.

Alla intervjuer är ett samspel mellan mig och journalisten. Mina svar blir bara så bra som frågorna ställs – jag har stor respekt vår VJ William och hans arbete. Tack för att du stod ut, var professionell och gjorde mig rättvisa.