Brännpunkt i SvD (7 juli) skriver Stefan Löfvèn att man vill stärka småföretagen genom att höja “anslaget till Export­rådet med 100 miljoner kronor”. Detta ska syfta till att hjälpa småföretag att etablera nya internationella exportkontakter och på så sätt skapa nya jobb.

Jag har personligen mycket svårt att se hur Exportrådet ska kunna assistera småföretag över huvud taget. Det är en organisation med massor av kompetens och kunskap men att de skulle kunna ställa om från att idag hjälpa Saab att sälja Jas till att i morgon hjälpa Lisa hitta nya distributörer för sina smycken verkar helt enkelt inte realistiskt.

Löfvèn har dock helt rätt nära han konstaterar “vår handel med omvärlden är central för jobben och välfärden”. Men för att öka exporten och därmed jobben måste svenska småföretag få konkurrera på samma villkor som övriga EU-länder, jag tänker främst på samma momssatser, men också på lika löneskatter.

Vi i Sverige måste också återta vår produktion om vi ska öka arbetstillfällena, och det är mycket lättare sagt än gjort. Anledning ligger i att vi under decennier undervärderat industriarbete, sett ner på de som “bara” skruvat ihop en symaskin eller ännu värre bara sytt kläder på den. Vårt samhälle har i alltför lång tid inpräntat att det är simpelt att utföra basarbeten och ständigt vurmat för vidareutbildning. Nu det ju inget fel på vidareutbildning men vi kan inte vara ett land enbart bestående av professorer. Den stora massan av arbetstillfällen kommer i traditionellt hederligt arbete och om vi dessutom börjar tillverka igen kan vi också börja exportera, på riktigt.

Det finns flera indikationer på att produktionen nu börjar bli för dyr i Asien och dessutom att de börjar närma sig sina kapacitetstak. Jag känner personligen flera småföretagare i England som nu börjar flytta hem sin produktion från Kina, men problemet är att vi i väst inte längre har kompetens och maskiner för att producera.
Vad vi behöver är en långsiktig strategi för att öka industrijobbens status – ja för den delen alla lönejobb – och få resurser att börja producera igen. Låt oss tex återbygga tekoindustrin så att vi inte bara kan designa världsledande kläder utan även tillverka dom med kvalitet. Lokalproducerat är framtiden och om vi gör innovativa, snygga och behövda saker så kommer exporten av sig själv, helt utan 100 miljoner till Exportrådets kassa.

DI WeekendDet ovanstående började jag skriva på väg hem från Almedalen men kom av mig tills igår när jag hittade en spännande artikel i Di Weekend (27-2012) där man menar att lokalsytt är den senaste ekotrenden i USA. Yey, säger jag som just nu med ljus och lykta försöker hitta någon i vår närhet som kan sy små kollektioner av underkläder.

Jag måste dock ge Löfvén lite rätt. 100 miljoner till Exportrådet kommer att skapa nya jobb – på Exportrådet.