”Genom att behålla fattningen i ett krisartat ögonblick kan du bespara dig åratal av besvär och vånda. Sårande ord som någon kastar ur sig i ett ögonblick av ilska har lett till många brutna vänskapsförhållanden. Ord är som pilar: när de väl skickats iväg är det omöjligt att ta tillbaka dem. Så välj dina ord med omsorg.”

Så skriver Robin Sharma i boken ”Vem gråter vid din grav?”. Det här gäller så klart alla ord, även de positiva, men det är oftast de sårande som vi efteråt kommer att ångra och då är det försent. Även om vi ber om ursäkt och bedyrar hur mycket vi ångrar oss så har skadan redan skett – pilen har redan träffat.

Många människor skyller sina sårande ord på att de är känslomänniskor och att de känner starkt för situationen. Visst ska vi känna passion och visa känslor men att tappa humöret och agera irrationellt eller inkonsekvent kommer att påverka din omgivning negativt. Sharma skriver också att ledare måste uppträda lugnt och konsekvent i en stressig eller pressad situation – de agerar inte känslomässigt. Driver du en verksamhet måste din personal och dina kunder kunna förutse vad som kommer att hända i en kris, det måste vara konsekvent och rationellt.

Att annat problem med att tappa humöret är att det kan bli en vana och vanor kan med tiden bli en del av vår karaktär, av vår personlighet. Tänk bara på hur många, i övrigt vettiga, människor som beter sig irrationellt och aggressivt så fort de sätter sig bakom ratten på en bil. De tutar, skäller på medtrafikanter och svär för sig själva.

Känslor är bra, men var försiktig med hur de används och tänk på att utkastade ord inte går att ta tillbaka. Tänk efter och tänk efter igen innan du säger eller skriver något kritiserande. Tryck aldrig på ”Sänd” för det där mejlet när du fortfarande är upprörd, det kan vänta en timme eller till i morgon då du kan läsa igenom igen och stå för varje enskilt ord.